Att känna igen mig, när jag återvänder till skogen
Av Maria Richter Simsek
- Vad är det vi inte kan göra i skogen idag – som vi skulle vilja kunna göra? Frågan ställs i ett samtal med föräldrar en åskande eftermiddag, inomhus istället för i Sockenskogen. Medan barnen bygger kojmodeller med varma limpistoler, grenar och stenar, pratar grannarna mellan brända fingrar.
Svaren kommer snabbt. Att känna mig trygg med att hemmaskogen finns kvar när jag återvänder. Att biologisk mångfald värdesätts, bevaras och gynnas. Att få ta ut en julgran eller en stör till trädgården. En plats där människor kan umgås, plocka bär och leka. Att skogen är en plats att utveckla relationer med det levande – djur och landskap. Att få vara i det som upplevs som vilt, gammalt och oväntat.
Moderniteten har formgivit skogen liksom många andra delar av samhället. Den premierar kontroll, ordning, säkerhet och produktion. Moderniteten formar mörka produktionsskogar med granar i raka rader där varken människa, älg eller solens strålar tar sig in. Hygieniskt städade hyggen saknar kvist och stam på marken; solen gassar och vinden sprider lukten av pengar ut över socknen. Vi släpar barnvagnar på kross längs raka skogsvägar, formade för att ge ett effektivt virkesuttag som inte skadar skogsmaskinernas klingor och gripklor eller repar lacken på deras karosser. Maskiner som hela tiden måste arbeta för att vara lönsamma.
När blev skogen en livsmiljö för maskiner? När blev den industriell produktionsplats? Där människa och djur blir störande element/inte passar in. I vår skog idag sitter det enskilda brukandet i finrummet och vi andra som bor i skogen trängs i farstun. De ekologiska, sociala, hälsomässiga och estetiska värdena, svåra att mäta i siffror, syns inte när skogen beskrivs i kubikmeter och kronor. Skogars egen rätt till liv och utveckling hamnar i skuggan. ”Vi lever ju AV skogen”, skulle talespersoner för moderniteten säga. Vad skulle det betyda om vi levde MED skog, eller SOM skog? Om vi såg skogen som en del av oss – hur skulle vår relation se ut, och hur skulle skogen se ut? Hur mycket ska människan ta plats i skogen? Som en invånare bland många i dess ekosystem.
Samtalet fortsätter om hur gemensam omsorg över tid skulle kunna gå till i praktiken. Vem som skulle ingå i en organisation som upprätthåller en Sockenskog och ”skogsstadgar” över generationer? Samtidigt börjar barnens drömkojor bli klara. Vi skriver en lista på material och verktyg som behövs ör att göra verklighet av dem. En tät, gömd koja med mycket stenar, gömd mellan granar nära en öppen mosse, ska delas med en tjäder. På listan står det: pinnar, rep, spett, såg och yxa.
Se fler bilder & läs mer om vad som händer i Sockenskogen: